Det drar i min livmoder, spänner och gör ont, jag förbereder mig på smärtan, sorgen. För jag vet att den kommer nu igen. Den förbannade mensen. jag tystnar, går in i mig själv, gömmer mig lite mer för verkligheten för varje månad som går. Trött. Så innerligt trött på kampen. Dags att kämpa en elfte månad... Som jag kommer förbanna dessa månader ifall det visar sig att något faktiskt är fel. Jag vill inte att de ska ha varit onödiga. Älskade lilla du, kom till oss snart. Du fattas mig.
0 kommentar(er)
