Igår fick vi så bra besked, allt såg bättre ut än förra cykeln. Förra cykeln hade jag en follikel på 11 mm cykeldag 14 och nu på cykeldag 9 hade jag en follikel på 12 mm. Så bara det är ju mycket bättre än sist. Men imorse tog jag ett ägglossningstest och det var positivt, vilket ju ska vara något bra och en stor skillnad från förra cykeln... Men nej, förra gången var ägglossningen för sen och nu är den för tidig. På sjukhuset lät de inte alls hoppfulla längre, men de vill ändå vänta tills på måndag innan de avbryter cykeln helt. Jag är så fruktansvärt trött på det här. På min kropp och på att de inte lyssnat på mig på reproduktionsmedicin. Jag har flaggat sen dag ett med att jag har oregelbundna ägglossningar. Och även om jag förstår fördelarna med att göra en så naturlig återföring som möjligt så har jag svårt att lita på att min kropp kommer samarbeta med tidsschemat och det är väldigt jobbigt för mig psykiskt att gå igenom det här månad efter månad. Vår senaste återföring var i november och nu är det snart mars och vi har fortfarande inte stoppat tillbaka något. Tiden går så fort även fast det känns som om varje dag är ett år. Jag vill bara få tillbaka ett av våra små embryon och gå vidare på den här resan.
På måndag vet vi hur det blir, med största sannolikhet måste vi vänta ännu en cykel.
/resanmotlillaDu
0 kommentar(er)
