Jagdigochdu

Du fattas mig
Det drar i min livmoder, spänner och gör ont, jag förbereder mig på smärtan, sorgen. För jag vet att den kommer nu igen. Den förbannade mensen. jag tystnar, går in i mig själv, gömmer mig lite mer för verkligheten för varje månad som går. Trött. Så innerligt trött på kampen. Dags att kämpa en elfte månad... Som jag kommer förbanna dessa månader ifall det visar sig att något faktiskt är fel. Jag vill inte att de ska ha varit onödiga. Älskade lilla du, kom till oss snart. Du fattas mig.
Att sova bort sin ägglossning
Ligger i sängen och lyssnar på tvn som är på i vardagsrummet. Jag ligger och funderar på om det kan vara ägglossning jag känner som molar och drar i magen. Det stressar mig för jag är så trött och alldeles för sprucken för att kunna göra någonting åt det. Det känns lite som att hoppet har övergett mig den här månaden. Jag känner inte för att lägga manken till, för eet hjälper ändå inte och slutar bara med att jag får ont både fysiskt och psykiskt. Ska ringa akupunktur tanten imorgon igen, hoppas hon svarar.. Men jag vet inte jag, det stressar mig också. Önskar att jag kunde stänga av. Det enda jag vill göra nu är att sova..