Jag har gråtit, skakat, blivit yr och ändå tryckt in nålen i min mage. Jag är stolt över mig själv och trots att tröttheten redan efter bara 2 sprutor är helt brutal så känner jag mig hoppfull över att det inte kommer bli lika tufft som jag trodde att det skulle bli. Säger jag nu såhär tre dagar in, vi får väl se om några dagar när det inte längre är helg och jag ska jobba hela dagarna också. Nu är vi på gång och om mindre än två veckor finns det ett embryo i min mage. Bara den tanken är så svindlande!
Foto: Katarina Hansson
Vad livet är märkligt, inte hade jag kunnat tro att jag skulle stå hemma och ställa in dosen på en spruta som jag sen skulle sticka mig själv med. Att jag skulle kunna stå emot mina panikkänslor och våga ändå. Att jag är beredd att göra vad som helst för att kanske kunna få en bebis. Detta krokiga liv, vad fantastiskt och galet det är, allt som det bjuder på.
/Resan mot lilla du.
7 kommentar(er)
