Jagdigochdu

Cykel 15
Att vara så jäkla trött. Att skratta och le och sen gråta en stund. Att egentligen bara vilja ligga ner men hela tiden ställa sig upp igen. Att se magar och bebisar överallt. Att hoppas så innerligt och falla så hårt gång på gång. Att inte vilja gå på toaletten. Att bara vilja skrika och slå omkring sig. Men istället fortsätta gå, fortsätta le, fortsätta fortsätta fortsätta och tillslut bara vilja stänga av. När ingenting känns viktigt. När hemmet förfaller och röran får fritt spelrum.

 Skuldkänslorna inför vänner och familj när till och med telefonsamtal känns oöverstigligt. Skuldkänslorna inför sin egen lilla familj för att jag jämt och ständigt gråter. 
 
Att inte orka en dag till men göra det ändå. 
 
Idag går vi in i cykel 15 och det känns förjävligt. Jag har varit tvungen att pausa idag, för både hjärnan och kroppen säger ifrån och jag behöver hitta tillbaka. Den här resan plus allt annat som händer i mitt liv är livsomvälvande och kräver mycket av mig. Just nu är det väldigt tufft men vi har en plan framåt och den hjälper mig. Nu blir det en paus från hormoner i en månad, sedan provar vi Pergotime en gång till innan sommaren.  Sedan är det bara att vänta på kallelse till IVF och njuta av semester tillsammans. 
 
/Resan mot Lilla Du
att sova i ett år
De senaste 2 veckorna har varit så jäkla tuffa. Jag har gjort min första cykel med Pergotime (ovulationsstimulering) och det däckade mig på ett helt sjukt sätt. Nu är jag inne på "ägglossningsveckan" och jag har ont, är trött, sorgsen och tappar koncentrationen hela tiden. Det är så mycket i vårt liv som snurrar på utan vår kontroll, så mycket negativitet jag önskar att jag bara kunde plocka bort från vår vardag, drömmar om ett liv någon annanstans som visserligen är härliga men ändå stressande för det betyder att vi inte lever i nuet. Jag har en rädsla för sen, sen skrämmer mig för jag vet inte om jag har sen, jag vet bara att jag har nu. Och mitt i allt det här har jag ätit en kur med hormoner som gjort mig alldeles bäng i skallen och just nu vill jag bara lägga mig ner på golvet och sova ett år. Jag har ont i magen, en förkylning på gång och jag vill pausa, börja om och hitta tillbaka. Men nej det är ägglossningsvecka så här ska babydansas och det är bara att bita ihop. Fy fan vad jag behöver lugn och ro en liten stund.
 
Detta skrevs för två veckor sedan.